Varför ska man resa med tåg då. Nu när vi tror att vi har ett ljus i pandemitunneln och det bokas charterresor till Thailand som aldrig förr. Ja här är ett citat av Paulina Karabová Bäckström. Hon gjorde ett så bra inlägg i en tåggrupp jag är med i på fb. Detta i samband med en replik hon skrev i DN. (citerar med tillåtelse)
”Att tro något annat är att lura sig själv. Att åka tåg är ingen uppoffring, vilket många runtomkring mig verkar tro när de frågar varför jag korsar kontinenten med tåg. Uppoffring? Vilken uppoffring?
Att sitta på ett plan och inte förstå hur långt jag faktiskt reser för att det går så snabbt, eller faktiskt se hur Europa ser ut? Hur människor på varje tågstation i olika städer och länder jag korsar delar språk, inte delar språk, skyndar med sina vardagsliv eller kanske likt mig, ska åka en längre bit och därför inte jäktar om vi inte måste.
Uppoffring att jag får prata med människor på tågen istället för att sitta tyst med hörlurar och dela deras liv med mitt?
Uppoffring att få se hur landskapet förändras, hur klimatet ändras och blir varmare ju längre söderut jag kommer med utslagna blommor och grönska, som när jag reste från Sverige till Frankrike, inte fanns hemma?
Nej. Att tåga är att på något sätt verkligen förstå vad en resa innebär. Att förstå att det tar tid att komma fram. Att det krävs avstånd för att komma fram. Att åka tåg är ingen uppoffring, jag är inget offer, jag väljer att åka tåg själv. Det är snarare väldigt, väldigt givande, liksom en klimatvinst.”
Hon formulerade mina känslor runt detta så bra. Det är en helt annorlunda upplevelse, så mycket mer givande. I stället för att köa i någon säkerhetskontroll på en ful flygplats glider man in i en snygg centralstation, centralt i någon stad, köper med sig en macka, som inte är överprisad, och kliver på tågen. Jag var just på en föreläsning med SJ, det tar 30 sekunder att checka in på X2000… (Klart det finns fula stationer med, men en stor del är byggda på en tid då även transporthubbar byggdes snyggt.)
Väl på tåget hinner man landa, tittar ut, läser, pratar med grannen eller sin medresenär. Reser man med barn kanske man spelar spel eller går upp och ner längs det låånga tåget, för att trötta ut rastlösa ben.
Klimatet är förstås ett skäl som får många att välja färdsättet tåg. Och det är fakta, de finns få exempel där inte det släpps ut mycket mindre koldioxid i atmosfären per resenär med tåg än flyg.
Det är skälet till att jag, och många med mig, väljer bort flyg till största del (några få långa interkontinentala resor till hoppas jag göra i världen, men inom en världsdel håller jag mig på marken).
Men skälen till att jag väljer tåg är så många fler. Det är ett bättre sätt att resa helt enkelt.
Utsikt från öresunsbron 
Hamburg hauptbahnhof 
Österrike 
Italien 
Lite längre tågbyte i Innsbruck, hinner en tur med kabinbanan. 
Goodiebag på österrikiska nattåg.
Sen finns ju ni som lider av att resa oavsett transportsätt, ni vill bara komma fram. Det går att göra tågresandet enklare. Kanske kosta på första klass, med interrail blir det inte så förskräckligt mycket dyrare. Välja rutter och resmål så man kommer smidigt fram. Som Verona i Italien. Det är verkligen en enkel rakt på resa, sist jag reste till södra Europa (2019) var det mitt resmål, med första klass. Ressällskapet var av sorten ”resa är trist transport”, så jag hade planerat allt bekvämt.
Hemresan gick precis så smidigt som det var tänkt. Ett tåg Verona – Innsbruck. Där paus på några timmar. Hamnade i en stadsfest och tog kabinbanan upp på en alptopp. Vidare med nattåg, med goodiebag, dusch i kupén, frukost. Dagen efter en smidig resa upp genom Danmark och Sverige, i första klass.
Nedresan krånglade däremot till sig, bla kom vi för sent till Hamburg, missade vårt tåg där vi hade första klass platsbiljetter. Nästa tåg var helt fullbokat… Vi hamnade i restaurangvagnen, där är det bordsservering. Så vi åt oss, i 5 timmar, ned till München, dricksade bra. Där skulle vi ha haft paus på 2 timmar till nästa tåg, tänkt för middag. Vi varken hann eller ville äta middag, var lite mätta. Men vi hann med nästa inbokade tåg till Innsbruck, där vi stannade ett par dagar. Slutet gott allting gott och en god historia att berätta. Och allt annat på resan var så fantastiskt så ressällskapet överlevde. Vi åkte för att fira att vi varit ett par i 30 år, så han är en smula härdad…
När vi var nykära, för 31 år sedan, lurade jag med honom till Grekland, med tåg, väl där blev vi jättemagsjuka, låg med feber i en vecka, året efter kom vi inte lika långt… Det blev en rundresa i Alperna istället, med Wien, Prag, Gardasjön, Interlaken med top of Europe och några andra ställen. En rundresa jag för övrigt tänker lägga till i mitt utbud av inspirationsresor, riktigt trevligt!
