Onsdagen den 10 april. Äntligen är det dags för min resa till Sonen och Moster. Jag fyller min termos med varmvatten och pussar på Sune (katten) och ger mig iväg på eftermiddagen.
Fick lite hicka på bussen. försökte betala med kort. Fungerade inte. Letade rätt på en bankomat och tog ut Euro, mer än jag brukar ifall något skulle vara tokigt med kortet. (efter att ha jagat rätt på min syster och fått henne att vara i startgroparna för att komma och ta ut en massa euro åt min om inte mitt kort skulle funka.) Reflektioner:
- Jag hade tid för betydligt mer strul än så här och skulle ändå hinna med nattåget. För jag har alltid god marginal före ett nattåg, speciellt när tåget före är Uppsala-Stockholm, Sveriges mest försenade sträcka… så där kan jag klappa mig för bröstet.
- Ge mig iväg själv med bara 1 kort är ett onödigt risktagande nu när man knappt använder kontanter. Innan jag reser nästa gång ska jag lära mig om Revolut och skaffa ett kort hos dem.
Efter att ha handlat en plastlåda sallad på coop på Stockholms central så blev det en del väntande på nattåget. Sneglade mot loungen och ångrade lite jag inte hade ett 1:a-klasspass…
Väl på nattåget bekantade jag mig med de andra 5 damerna i kupén. Väldigt trevligt gäng. Som vanligt retar jag mig på träsmaken efter några timmar sittande på de gamla liggvagnsbritsarna, men när jag väl sover sover jag gott. Utom när tåget står still, vilket det gjorde ganska länge på gränsen mellan Tyskland och Danmark. Lösningen på det är mitt lilla lätta lättpackade uppblåsbara sittunderlag, bra som extrakudde med.
Vi kom ungefär en halvtimme sent till Hamburg. Efter att ha tittat på förseningsstatistik före hade jag både plan a b och c. Tyvärr hann jag med plan a. 6:45 från Hamburg. Under resans gång erinrade jag mig att e dam i en DeutcheBahn-lucka för några år sedan sa till mig. ”no not that train”. Det är inte ett ICE, tyskt snabbtåg, utan ett långsamt EC (European City) köre av Schweiziska SBB. Det betydde att de hela tiden kom sist och fick vänta, väl i Köln var vi mer än en timme sena. Och jag som tänkt gå av där för att äta lunch, insåg jag bara bäst satt kvar på detta tåg till Karslruhe, där jag skulle byta. Efter att ha kollat priserna i den schweiziska restaurangvagnen, inget att skoja om… så tog jag fram min nödmat, en Wasaknäcke och en Cornybar. dög som lunch med mitt vatten o te.. Drömde om en god middag i Colmar till kvällen.
Jag fick många sidor bra bok läst och fina vyer när tåget åkte längs Rehn, så det gick ingen nöd på mig. Men nästa gång väntar jag på ett ICE-tåg i Hamburg.
En inte helt lättmanövrerad sida, men med bra statistik är: https://www.zugfinder.net/en/train-EN_345 Där ser man att nattåget oftast (de senaste 30 dagarna visas, så nu i April 2024) är i tid i Berlin, men snittet är nog minst 30 min försening till Hamburg.
Väl i Karlsrue tänkte jag testa det platsbiljettfria sättet att ta sig norrifrån till Colmar. 3 typ pendeltåg, 2 byten på en 20 minuter. fungerade bra. Byten i Appenweier och Strassbourg. I Strassbourg tog jag ett försenat tåg, kunde säkert ha väntat på mitt egna, men frågade folk som stod på perrongen och detta skulle till samma ställe. Något som är bra att veta är att man kan söka bakåt i tiden i Railplanner, för där syns inga förseningar så man måste lägga in tågen med ordinarie avgångstid. I Appenweier är man på landet och får gå några meter på en cykelväg mellan spåren, men bra skyltat.
Framme i Colmar, då jag skulle vara, enligt både plan a b och c, men fast jag hann med plan a blev det inget stopp längs vägen, som det var tänkt.
Kort väg till mitt hotel Paul&Pias. rekommenderas varmt. Låg lugnt mittemellan kommersen nere i stan och tågstationen, inga avstånd att tala om.
kommer mer om Colmar i nästa inlägg.
